Sara

Nu är året på KPS slut, å vilket avslut det blev! Skratt, tårar, ambulans, mat, fika, böcker, ännu fler tårar, kramar, kärlek. Underbara underbara ni! Ett oförglömligt år, minst sagt. Önskar jag kan hålla kontakten med er allihop. Har aldrig trivts så bra i en klass innan, vi är, förlåt mig var, verkligen en familj. Jag älskar er!

Påtal om kärlek så har det blivit en hel del av det under sista veckan för min del. Tänk vad en liten dröm kan göra.

Men nu bär det snart av hem igen. Åker tillbaka till Tranås imorgon, ville ha ännu en kväll här så jag flyttade fram hemkomsten en dag. Frågan är bara hur det ska bli med allt, det återstår att se.

Can we pretend you are mine even if it's all a lie